- Project Runeberg -  Vindskuporna /
239

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de bli vänskapsfullt och vänligt mottagna, vill jag ej råda
dem att flytta hit till baka. Marie Louise, stackars liten,
har erfarit sorger tillräckligt för att hon sist nu på köpet skulle
få röna hur man i hennes egen hemort föraktar bch vänder
henne ryggen.»

»Gud nåde den, som gjorde så mot min sköna fröken
i vindskupan!» inföll rådmannen. »Har hon ingen annan
beskyddare, så kan jag bli det.»

»Du är god och rättsinnig, far, men vi ensamma kunna
inte skydda och hjelpa henne: hon behöfver både arbete
och ett hjertligt bemötande öfver allt, ty skall hon sitta
ensam i en kammare här och tvina bort och se på deras
högfärdiga nackvridningar, så kan hon så gema bli der hon är.
Men låt mig bara råda, far! Jag skall nog ställa i hop det.. .
Lila, du, låt hålls nu med pelisen: den är varm nog —
och gif hit spegellådan, pomadburken och mössan med bruna
banden!»

Efter en en knapphändig toalett begaf sig rådmanskan
på visit till borgmästarinnan, der händelsevis, alldeles såsom
gumman påräknat, tre andra fruar befunno sig, nemligen
postmästarinnan, doktorinnan och unga pastorskan.

»Nå, se Greta* — hvad blåser nu för vind?» yttrade
borgmästarinnan och gick mot sitt kärkomna främmande.

»Jo, nog må ni tro, mina fruntimmer», svarade
gumman Utter fryntligt, »att det blåser en egen vind, när
gumman ger sig ut på visit! Det var rigtigt roligt, att jag träffar
er här alle sammans.»

»Hvad vill du säga med det?» frågade på en gång
postmästarinnan och borgmästarinnan, medan pastorskan och
doktorinnan, som voro allt för unga damer att visa sin
nyfikenhet, nöjde sig med att menande se på hvar andra.

»Jo, ser ni.. . men jag får pelsa af mig först.»

Alla händer täflade om att hjelpa den välkomna
bud-bärerskan, och inom några ögonblick satt hon i midten af
soffan mellan de begge äldre damerna,

»Ni har ännu inte hört omtalas något dödsfall?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcvinds/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free