Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men låt oss nu klokt besluta hur vi må sätta upp brefvet
— det vore val, om vi hade allt sammans på redig fot, när
Wiliam kommer till baka. Ser du, far, jag har under hemvägen
gått och spekulerat för mig sjelf hur roligt det vore, att få
bereda honom en sådan öfverraskning som det skulle bli,
då han finge se gamla vindskupans fönster upptinade och
ett bekant ansigte åter blicka derifrån. Ack, det vore något
värdt att då se hans förvåning, han, som tror att hon ännu
är gift och lefver der ute i skogen 1 Hvad säger du, far?
Vi ha ju fjorton dar på oss.»
»Ett präktigt förslag! Ett rigtigt präktigt förslag! Men
fjorton dar äro ändå en nog knapp tid; besinna, de skola först
få brefvet och sedan ställa onl att flytta det lilla som fins.»
»Åh, det sista lär inte ta stort besvär! Herre gud, om
jag ändå visste någon person som vi kunde skicka dit och
hjelpa dem att ställa det till rätta?»
»En person — hm, kors, mor, jag tycker att jag just
sjelf är rätte person att fara dit! Visst är det nu en sju
eller åtta år se’n jag var ute på långfärd, men en sådan
här liten tur, en dagsresa, kan, långt ifrån att skada, vara
mig rätt nyttig. Och när jag tänker på hvad glädje det
skall göra de stackars fruntimmerna att se sig ihågkomna
af gamla vänner, så blir jag ung på nytt . . . sagdt och
gjordt, mor! Vi ska’ i morgon söka fram vargskinspelsen
och be skräddaren komma och se på den, och skomakaren
skall sätta skick på mina utanstöflar, som nu mögla bort i
gångskåpet.»
»Ack, min gubbe, inte vågar jag att släppa ut dig —
du kommer att frysa i hjel, fruktar jag!»
»Åh, du pratar, mor», inföll rådmannen nästan förtrytsamt,
»liksom jag vore en så utlefvad stubbe, att jag hvarken
tålde väder eller vind! Dessutom», bifogade han, bevekt af
det ängsliga utrycket i mors öga, »kan du vara alldeles
lugn: med de sköna ullvantarna, som du gaf mig till
julklapp, bergar jag mig nog . . . Låt se — hur snart kan
jag vara i ordning? Jo, i morgon skrifver jag kontraktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
