- Project Runeberg -  Vindskuporna /
265

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sitta i skygd af rådmannens spalierer och blicka utåt elfven,
hvilken låg så nära, att dess vatten sqvalpade mot
trädgårdens staket. Hvad här var vackert, hvad här var lugnt
och harmoniskt! Snart väntades egaren hem — huru skulle
det då bli? Vid denna tanke, som mot hennes vilja så
ofta återkom, bäfvade hjertat af en länge tillbakavisad känsla.
Hon tvang sig likväl att söka glömma detta ämne, som både
förvirrade hennes begrepp och kom henne att drömma, då
hon skulle arbeta.

Det dröjde några dagar öfver midsommar, innan
Wiliam återkom, och rådmanskan fruktade att ånyo få ett bref
»på mensklighetens vägnar», då slutligen hennes ingeniör,
frisk, solbränd och välbehållen, anlände, men nära nog vid
det sämsta lynne, emedan hans förrättningar uppehållit
honom hela tre dagar öfver den tid, då han ämat vara
hemma.

»Du kommer väl ingen dag för sent, då du i alla fall
har långt qvar att vänta, min gosse!» menade moster Greta,
lugnande.

Men detta gummans välmenta lugnande var en droppe
vatten på flammande eld; några dagar, stulna från den
väntade sällheten, syntes oersättliga och kunde blott återtagas
genom att nu icke förlora en sekund.

»I herrans namn, spring inte af som en galning!»
förmanade rådmanskan. »Du är ju så dammig som om du
legat på landsvägen i natt.»

»Jag har väl så gjort!» sade Wiliam, ilande uppför
trappan till sina rum, ty moster Greta hade ändå rätt: här
måste göras toalett, om ock i hej fläng.

»Hvart skall mamma nu taga vägen?* sade Marie Louise,
och ville qvarhålla sin mor, som stod färdig att lemna
rummet.

»Kors, hvad du är besynnerlig, kära barn!» svarade
fru N. »Hvart skulle jag gå, jag, som aldrig går
någonstä-des, om icke som nu ut i köket att styra med mitt choklad.
Gud ske lof, det har samma afgång nu som förr!» Och fru

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcvinds/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free