Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aldrig varit lycklig sd som nu!» Och hennes hufvud sjönk
intill den så länge älskade mannens bröst.
Hvarken han eller hon mindes nu, att en tid funnits
före denna, att en tid skulle komma efter denna — de visste
blott, att de egde hvar andra.....
»För öppna dörrar, mitt herrskap!» sade rådmannen,
som ville hafva något för besväret och derföre vara den
förste, som gratulerade.
Marie Louise sprang upp, förvirrad,* högröd, men med
blicken strålande af lycka, och sökte en hamn vid gubbens
bröst.
Wiliam deremot ropade gladt och kramade hjertligt
rådmannens hand: »Farbror har glömt hur en sådan stund
söm denna kännes, då farbror haft hjerta att af bryta den!»
»Det hade väl varit bättre, om borgmästarinnan^ eller
postmästerskan af brutit er — du otacksamme gök, som så
oartigt tar emot den du har* att tacka för allt sammans?»
»Det är sant, och jag tar mina ord till baka, farbror!
Men nu, vid gud, måste jag ned till moster Greta...» Och
utför trappan, ned öfver gatan flög Wiliam.
En half sekund vägde han emellan de gamlä fruarna,
som begge voro honom så kära. Men på en gång slog han
armarne omkring rådmanskan, sin kära, moderliga moster
Greta, och pressade henne så hårdt, att gumman ideligen
skrek: »Släpp, släpp mig, din galning! Man behöfver inte
nu fråga om du uträttat ärendet — men, der står någon,
som framför alla har rätt att vara med på glädjen.»
»Min mor, min älskade mor», sade Wiliam och fattade
vördnadsfullt fru N:s hand, ty här hade det sig ändå litet
ceremonielt, »vågar jag hoppas, att‘Marie Louises mor också
vill bli min?»
»Af själ och hjerta — var det ej alltid min varmaste
önskan! Jag behöfver ej tillägga: gör Marie Louise lycklig,
ty jag vet, att hon aldrig kunnat bli det med någon annan!»
Nu dansade Wiliam omkring med de gamla fruarna,
ty rätt högtidlig, såsom stundens vigt fordrade, förmådde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
