Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Syskonkretsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De togo fram föräldrarnas porträtt
från unga år — och fast det blekts av sol,
så stod det ännu kring det som en lätt
och smeksam doft av späd viol.
I dessa mjuka, fina anletsdrag,
som fingo färg av blodets heta strömmar,
fanns det fördolt, som skulle ge en dag
sitt dunkla brus åt barnens drömmar
och vara med i det, de starkast kände
och snyfta ut i deras nätters gråt
och lära dem att, vad som hände,
så kunde de dock aldrig skiljas åt.
Nej, aldrig skiljas helt — hur mycket,
som drev dem från varann och röck och slet.
De hörde hop ändå, ty syskontycket
var mest en längtan till gemensamhet.
Rakt genom orden kunde de förnimma
en nedärvd ton med trygg och hemvarm klang,
och över deras skämt kring bordet sprang
en barndomsdagers muntra solskensstrimma.
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
