Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sanningens Vägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTA AKTEN.
I 1
Salvator (visar henne tillhaka).
Nej, nej, fresta mig icke! Jag skulle icke vara
dig värdig, om jag missbrukade slumpen, som fört
oss tillsammans i denna ödemark. Ren och oberörd
skall du återvända till din faders slott för att sedan
blifva min brud på det sätt, som profetiorna
föreskrifvit.
Veea.
Jag älskar dig.
Salvator.
Å, du gör mig utom mig af fröjd, när du talar
så. Du är det härligaste väsen, som finnes på jorden,
du är skönheten, du är lyckan, du är hoppet, du är
sanningen, du är allt i en person. Du är allt det
högsta en man kan åtrå; att äga dig, att veta sig
älskad af dig, det är mer än jordisk lycka, det är
himmelen själf, som sändt dig.
Vera.
Jag vet ingenting om himmelen, men jorden är
så skön och du talar så vackert. Kom, låt oss vandra
tillsammans.
Salvator.
Men du är icke klädd. Jag vågar icke föra dig
sådan till din faders borg.
Vera.
Är jag icke klädd? Du sade ju att jag var skön.
Är jag icke lika väl klädd som fåglarna och
plantorna och alla dessa väsenden omkring mig som ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
