Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sanningens Vägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖR8TA AKTKN. 2}
Biktfadern (till abbedissan).
Den onde anden anfäktar henne svårliga. Men
vi skola väl med Guds hjälp finna ett medel för att
fördrifva honom. Lös hennes bojor.
(Abbedissan med tecken till stor rädsla, närmar sig, hjälpt
af två andra och lösgör Vera.)
Lägg henne nu framstupa på golfvet vid
predikstolens fot, sedan skola ni alla i procession och under
bön gå öfver henne, hvar och en med ena foten
vidrörande hennes nacke.
Vera (med skräck).
Nej, nej, jag ber, skona mig! [Faller på knä för
biktfadern och fattar i hans klädningsfåll.) Haf förbarmande
med mig! Hvad ondt har jag då gjort att ni vill
misshandla mig så?
Biktfadern.
Se, se, för detta fruktar sig den orena anden.
Jag hade då rätt, att det var en högmodets ande.
Se hur han vrider sig för förödmjukelsen. Stig upp.
olyckliga, du vet icke ditt eget bästa. (Till nunnorna.)
Gören som jag sagt.
(Abbedissan och ett par nunnor släpa Vera under dennas
motstånd till predikstolens fot och lägga henne där utsträckt
framstupa, två nunnor sätta foten på henne, en på hufvudet
och en på benen för att hindra henne att resa sig. De andra
komma i långsam procession; mumlande böner och korsande
sig närma de sig för att passera öfver henne. Då den första
hinner fram faller ridån. Efter ridåns fall hör man ett
mångstämmigt skrik: Hon hafver ännu djäfvulen.)
Slut på första akten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
