Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sanningens Vägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDRA AKTEN.
41
Salvator.
Vi söka alltjämt ett medel att förena industriens
utveckling med arbetarnas bästa, men vi ha ej funnit
det ännu. Det är därför, som alla hoppas på dig.
Du och din son är det ju, som skall bringa
människorna den lycka som ännu fattas dem.
Vera.
Men det är ju en lögn. Och medan ni gå och
vänta på ett underverk, måste så många förgås i
elände.
(En skara fàbriksarbeterskor, som uppfört en dans, komma
nu fram till tronen och nedlägga vid Veras fot en krans af
rosor. Den flicka som går i spetsen är mycket blek, med
insjunkna kinder och hoptryckt bröst, men ser intelligent ut.)
Vera (springer upp).
Hvarför skall jag ha denna af er?
Den rleka flickan.
För att du är Speranza, vårt hopp. Vi vänta på
dig för att bli befriade från ett lif, som sliter ut oss
och förstör vår hälsa och vår lycka. Du är hoppet,
och din son skall bringa lyckan. Därför älska vi dig.
Och i alla våra arbetssalar ha vi din byst, som vi
kransa vid alla våra fester. Tillåt nu att vi en gång
kransa dig själf.
Vera.
Men det är ju inte jag. Om ni dagligen sett
Speranzas byst, kan ni då inte se, att det inte är jag.
(Stor uppståndelse i församlingen,) Jag kan inte lofva er
någon lycka, stackars arbetsträlar. Jag kan tvärtom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
