Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sanningens Vägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 - inningens vägar.
Vkha.
Och ändå har jag ej sett ett enda leende i ditt
ansikte, sedan du blef ensam med mig. Dyster,
tungsint, försjunken i dig själf går du vid min sida.
Salvator (springer upp och skakar
de knutna händerna mot
himlen).
Det är ju det förfärliga, det outgrundliga. Vi
älska hvarandra, hvarför äro vi då inte lyckliga?
Hvarför är hvarje ditt ord som en stickande dolk i
mitt hjärta, i stället för att skänka mig glädje och
uppmuntran?
Vera (reser sig och säger hårdt).
Gå och sök upp Speranza!
Salvator.
Du visar mig själf till henne?
Vera.
Ja, ty den lycka du åstundar, kan jag icke
skänka dig.
Salvator.
Vera, jag älskar dig. Din bild har för alltid
bränt sig in i min själ, jag kan inte bli fri, om jag
också ville det.
Vera.
Du ville det alltså? Äfven vid min sida drages
du af hemlig längtan till henne?
Salvator.
Hvarför uppkallar du ständigt hennes bild
emellan oss?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
