Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sanningens Vägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$
SANNINGENS VÄGAK
oändliga, tärande behof af samlif och sympati. En
sådan som Speranza, hon är aldrig ensam. Hon finner
för hvarje steg hundrade som följa henne. <Men Vera
är ensam äfven då hon är älskad. Å, den förfärliga,
den förfärliga ensamheten! (Slår händerna för ansiktet
och gråter.)
Salvator (orolig).
Älskade — lugna dig — jag är ju här, och endast
du själf kan skilja oss åt. Det är endast din egen
oroliga ande, som skapar dessa murar mellan oss.
Vera (häftigt uppfarande).
Jag kan icke bygga vårt hela lif på en lögn.
Aled öppna ögon måste du välja mellan mig och
henne. Å ena sidan lycka och glädje — å den andra
ett evigt, oroligt sökande, som aldrig för till något
mål. Du måste välja — men jag ber dig —jag
bönfaller dig! (Faller på knä i gräset och sträcker ormarna
emot honom.) Välj mig!
(/ detta ögonblick hörs Speranza sjunga i skogen pa
långt afstånd. Salvator står som förstenad och lyssnar.)
Salvator.
Det är hennes röst! (Springer bort åt skogen mot
bakgrunden.) Speranza! Min Speranza!
Vera (med ett skri’.
Salvator! (Kryper pa knä efter honom med knäppta
händer, kastar sig därefter snxftande ned på marken.) Ensam!
Ensam! Å, det blir så mörkt omkring mig!
Slut på andra akten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
