Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sanningens Vägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TREDJE AKTEN.
63
Å, Vera, finner jag dig åter! Hvarför leda mig
alltid spåren till dig, när jag söker Speranza? Hvarför
lämnar du mig aldrig ostörd med min lycka?
Vera (orolig, med vek stämma).
Kanske emedan ostörd lycka inte kan finnas på
jorden.
Salvator.
Å, släpp mig, befria mig! Skall jag då för alltid
vara länkad vid dina bojor?
Vera.
Det är till en stackars bunden, maktlös varelse
du talar! Hvad hindrar dig att gå med henne, som
är fri och lycklig.
Speranza.
Ja, Salvator, kom med mig. Jag skall inte tillåta
att denna förstör ditt lif. Min är du, ty endast med
mig är du lycklig. Ack, lyckan är det enda sanna i
lifvet!
Salvator.
Ja visst, din är jag, älskade. Men jag kan inte
se dessa härliga lemmar bundna. (Begynner som under
en förtrollning att lösa Veras bojor.) Fri måste du vara!
Lämna mig sedan eller tag mig med, jag har inte
längre kraft att välja.
Vera (springer fram, frigjord ock
sträcker på armarna).
Fri! Och hvartill? [Sorgset.) Jag tackar dig. Nu
kan jag alltså fortsätta min ensamma vandring.
(Begynner att gä mot bakgrunden, med sänkt hufvud.
Salvator går efter henne, utan att säga något. Speranza står
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
