Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sanningens Vägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJÄRDE AKTEN.
7>
var förblindad — jag höll på att begå det förfärligaste
misstag. Genom din mellankomst lärde jag känna
sanningen och så blef jag förenad med min rätte
brudgum. {Lutar sitt hufvud ömt mot Fortunios axel)
Vera.
Och du är lycklig?
Speranza.
Å, så lycklig — så lycklig som — som hvarje
kvinna måste vara när hon är förenad med den hon
älskar öfver allt på jorden.
Vera.
Så lätt har du kunnat glömma — så lätt gifva
dig på nytt. {Går till Salvator och lutar sig mot honom.)
Du är upprörd, älskade.
Fortunio.
Hon har aldrig förr gifvit sig — aldrig älskat förr
— det var alltsammans en villa, en tom inbillning.
Salvator (skjuter Fera ifrån sig
häftigt).
För Speranza är allt inbillning — inte bara det
förflutna utan också det närvarande.
FORTUNIO.
Jag förstår inte den bitterhet, som talar ur dina
ord — vår lycka kan inte såra dig, som själf funnit
hvad du åstundat.
Salvator (omfamnar Vern).
Mer — mer än all lifvets lycka har jag funnit
genom henne — mer än alla illusioner, alla fagra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
