Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sanningens Vägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTE AKTEN.
87
stod inte först hvad det betydde, men när jag sedan
sett hur den sanningstörst, som drifvit mig fridlös
omkring i världen, alltid blifvit stämplad såsom din
andas barn, när jag öfver allt blifvit hånad och
förföljd såsom du själf, då har jag lärt att vörda och
.älska dig, såsom det ädlaste och högsta. A, du som
var den förste sanningssökaren, allt sanningssökandes
upphof, säg mig, att jag är din dotter och att du
tillåter mig att kalla dig fader.
Den gamle.
Hör, min flicka lilla, du får ursäkta om jag är
liksom litet häpen öfver detta högst ovanliga
uppträde. Men säg mig — den unge mannen där — din
brudgum förmodar jag — delar han också dessa dina
extravaganta idéer?
Vera.
Ja, fader, också han har försakat allt lifvets goda
blott för att söka efter sanningen. Och han har så
dyrt fått plikta för att han ett ögonblick lät förblinda
sig och öfvergaf tviflets för den blinda trons väg, att
han nu mer än någonsin är böjd att dyrka dig.
Den gamle.
Verkligen! Ja, förlåt, men jag är så ovan vid
sådan här artighet nu för tiden, ska jag säga, så att
jag är rädd det kan vara något missförstånd. Det är
väl säkert bara — ni tar mig väl för den, jag
verkligen är, hoppas jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
