Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sanningens Vägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTE AKTEN.
99
Den gamle.
Stackars liten! Det tog henne så att träffa på
bekanta.
Vera [utom sig af sinnesrörelse, med
händerna hotande sträck!a mot
den gamle).
Erkänn, att detta inte är sant, att allt detta är
synvilla, som du framkallat för att plåga oss. Erkänn
att det inte är sant — eljest blir jag vansinnig?
Den gamle.
Jag beklagar att hon inte är min verkliga dotter
— hon vore minsann värdig mig. Ingenting vill hon
tro på. Hvad ville du då hos mig, min flicka, när
allt hvad jag visar dig — Nog — jag tror i alla fall
att du nu fått mer än du tål.
Vera.
Sanningen — sanningen vill jag veta.
Den gamle.
Du har ju inte mod, när det kommer till stycket.
Vera.
Jo, jo — till allt har jag mod — men jag vill
inte bedragas. Jag vill se det verkliga, verkliga
helvetet, vore det än tio gånger värre än detta.
Den gamle.
Flickan är minsann rätt intelligent. Nå, efter du
envisas så mycket, så skall jag väl då visa dig det
verkliga — verkliga — kort sagdt. Men då måste vi
återvända till jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
