Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Napolitanska Bilder - Lifvets och Dödens källor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I }0 NAP0LITAN8KA BILDEU.
under den gnistrande stjärnhimmelen, var allt mörkt
och dödt.
Nu bröto genomträngande jämmerrop fram ur
natten, och i nästa ögonblick sågos förvirrade, skrämda
gestalter fly rundt omkring.
En ångbåt låg i hamnen för att följande morgon
afgå till Napoli. Ombord å denna trängdes inom kort
en sådan massa flyktingar, att en ny lifsfara skulle
hotat, om ej lyckligtvis hafvet varit alldeles spegellugnt.
Solen var just färdig att gå upp, när ångbåten,
som haft fullt upp att göra i flera timmar för att
kunna lägga ut, då elden slocknat, maskinen kommit
i oordning och så vidare, ändtligen ångade fram mot
Napoli. Öfver Medelhafvet hvilade denna förklarade
skönhet, denna fullkomligt harmoniska stämning, som
tycks utesluta hvarje tanke på sorg och olycka, ja,
som ej tycks medge möjligheten af ett enda litet
missljud. Den mångbesjungna Napoli-golfen, famnad
af denna lysande kustlinie, som utgör en af de tätast
befolkade, bördigaste landsträckor i Europa och som
utsträcker sig mellan tvenne vulkaner, den för
närvarande sofvande Solfatara och den alltjämt sjudande
Vesuvius, hade aldrig varit mer leende, mer solvarm
och bedårande än då de olyckliga, dödsskrämda
flyktingarna närmade sig den i den tidiga morgonstunden.
Och vid ankomsten till hamnen St. Lucia möttes de
redan af detta rörliga lif, detta skrik och stoj och
skratt och skämt, som icke ens inför de största
olyckor någonsin tystnar i det glada Napoli, men som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
