Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Napolitanska Bilder - Julen i Napoli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JULEN I NAPOLI.
145
det är mycket varmt, orka vi icke röra oss fort. Vi
gå utan ytterkläder och digna af värme, en kvaf, tung,
fuktig siroccovärme.
Vi passera S:ta Lucia. Himlen är molnbetäckt,
såsom alltid vid siroccovindar, men dessa moln äro
hvita, genomskinliga och lysande, ty det är månsken.
Ljus glindra från alla fartyg i hamnen, fyrbåken sänder
sina klara, afbrutna glimtar — och där, ännu litet
högre än fyrbåkens lanterna, synes en annan
blänkfyr, med ett rödt, eldsliknande sken. Det är Vesuvius,
hvars tunga bröst arbetar oaflåtligt och som för hvarje
andetag utspyr en eldslåga.
På gatorna är ännu mycket folk i rörelse; de
exploderande bomberna smattra vid våra fötter, på
balkongerna i fattigkvarteren stå kvinnorna med
vaxljus i händerna och låta vaxet drypa öfver ens hufvud,
bengaliska eldar upplysa oväntadt då och då en
husrad.
Så komma vi in i kyrkan, som är proppfull af
folk. Uppe vid det stora högaltaret, i strålande
ljussken, röra sig massor af hvita präster. Kardinalen
med mitran sitter på en tron, alla canonici gå fram
och tillbaka, knäfalla, korsa sig, göra alla dessa för
den oinvigde mystiska tecken och åtbörder, flyttande
Evangeliet först från höger till vänster och sedan från
vänster till höger, utställande sakramentet till
beskådande och tillbedjan, välsignande det, sedan förtärande
det — alltjämt sjungande den egendomliga, enformiga,
söfvande sången; många klara och fylliga röster. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
