Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När Il Signor Duca Besöker Sin Landtegendom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17S \ \i; II, SMiMu; ni r\ BESÖKEB SIS LANDTEGENDOM.
»Signor duca, hvad ett stackars kvinnfolk måste
lida. Jag låg med lillan vid bröstet och tänkte på
ingenting. GesÜ, Giuseppe e Maria, då ser jag
flammor slå upp mot himmelen, jag känner rök. Jag far
upp, jag skriker på hjälp, jag kör ut gubben. O,
madonna mia. Vi kunde ju brinna inne allesammans.
Och ers excellens kan tacka mig att icke hela hans
egendom blifvit lagd i aska.»
Ducan får så många upprepade beskrifningar på
hvad de lidit, hästarna hopträngda i ett mindre stall,
så mycken halm och hö uppbränd och så vidare att
han slutligen finner sig föranlåten påminna om att
han icke har någon skuld i det som skett, utan de
själfva, hvilka utan lof upplåtit stallarna till nattkvarter
åt ett regemente förbitågande kavallerister, hvilka
anstiftat olyckan.
»Ni hade åtminstone varit skyldiga anmäla det
för förvaltaren.»
Då tystnar den talföra kvinnan och börjar tänka
på lillan, som hela tiden visat, sin missbelåtenhet med
den afbrutna måltiden. Hon gör blott, i det hon går,
ett sista försök att kasta skulden på andra.
»De infama soldaterna,» säger hon. »Och de
hjälpte ej ens till med släckningen, emedan kaptenen
hade fått order till afmarsch.»
Nu framträder den f. d. gentlemannen, som länge
med oroliga gester gifvit tillkänna sin önskan at!
närma sig ducan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
