Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När Il Signor Duca Besöker Sin Landtegendom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR IL SIGNOR DUCA BESÖKER SIN LANDTEGENDOM. l8l
»Men er madonna gör ju aldrig några
underverk,» säger ducan skämtande. »Hvarmed bar hon
förtjänt sig en ny klädning?»
»Det gör hon visst,» svarar den kvinnan, som
hela tiden fört ordet. »Hon har hjälpt mig en gång
ur en svår sjukdom.»
En ung skjutspojke med mössan käckt på sned
och ett karakterisiiskt medeltidsansikte med den stora,
romerska näsan och det tätt krusiga håret, sådan
som man ofta ser typen här i all sin renhet, infaller
nu med affekterad öfverlägsenhet: »il signor duca har
rätt, den här madonnan duger inte stort till. Natten
sedan vi haft festen för henne och burit henne i
procession brann ju ladugården.»
Kvinnan protesterar lifligt.
»Det är ju tvärtom henne vi ha att tacka för
att icke hela huset brann ner, med allt hvad vi ägde
och hade.» — »Och så blef hon väl för resten vred
för att man tappat henne i marken,» insinuerar en
annan.
Emellertid lofvar ducan, att om allt går väl i
hans familj och han till den tiden har en arfvinge, så
skall duchessan skänka madonnan en ny klädning till
hennes fest nästa sommar. Och duchessan lofvar sin
lilla sicilianska kammarjungfru, som står i närheten,
delad mellan sin djupa andakt framför madonnan
och sitt intresse att höra på allt hvad som säges,
att hon skall få brodera den nya klädningen. Hon
klappar händerna af glädje. Det är hennes specialitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
