Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Ammas Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN AMMAS HISTORIA.
215
Och ofta har jag märkt, hur hon i hemlighet
hänger upp radband öfver hans hufvud i suffletten på
hans lilla vagn.
En dag, då hon satt på badhusbryggan med
barnet, medan jag var ute i vattnet såg jag tvenne damer
närma sig henne och tala med henne samt smeka
barnet. Jag sade henne då efteråt, att hon aldrig
skulle låta "några främmande röra vid barnet och
framförallt icke kyssa det, emedan de kunde smitta
det med någon sjukdom.
Ja, sade hon, jag tänkte också strax, när hon
sade: »ett så sött barn», att det kunde vara någon
jettatura och jag gjorde strax horn åt dem och spottade
i marken, men jag vände mig åt sidan för att de
icke skulle märka det eftersom det var fina damer,
som man måste visa respekt.
»Göra horn» emot »jettatura» går så till, att
man sticker ut lillfmgret och pekfingret i riktning af
den misstänkta personen. Möter man en ful kärring
bör man för säkerhets skull alltid göra det, men äfven
de vackraste unga damer med den oskyldigaste
uppsyn kunna ibland vara jettatori.
Det är en egendomlig blandning af skepticism
och vidskepelse, af fromhet och hädelse i detta folks
uppfattning. De kunna ofta förlöjliga eller häda sina
helgon, när dessa ej tillfredsställa deras önskningar,
men på samma gång kunna de med djup öfvertygelse
berätta om deras underverk, hvilka icke alltid äro
välgörande, utan stundom straffande och hämnande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
