Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Ammas Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN AMMAS HTSTORIA. 217
Caterina insåg själf, att hon ej kunde stanna, och
var nu mycket orolig för att mannen skulle »slå ihjäl»
henne, då hon komme hem utan det kapital, han
räknat på för sitt landtbruk. Hon bad oss att strax
skrifva och förbereda honom att han om få dagar
måste komma och hämta sin hustru, för att hans
första vrede skulle hinna lägga sig, innan de träffades.
Hon bad, att han skulle svara omedelbart på detta
vårt bref, för att hon skulle få se, hvad han tänkte.
Men åtta dagar gingo och intet svar hördes af.
Caterina blef allt oroligare och yttrade litet emellan
förbittrade ord om mannen, som hon förut alltid talat
godt om.
Jag hoppas att han är död, utbröt hon en dag.
Jag svär vid Gud — och mer än vid Gud kan jag ju
icke svära, så att då kan ni väl förstå att det är
sant hvad jag säger — jag svär vid Gud, att om jag
nu finge bref om att min man vore död, så skulle
jag inte sätta på mig en enda svart tråd — utan
jag skulle tvärt om taga på mig den hvitaste halsduk,
jag hade.
Och hur skulle du då sedan draga dig fram, med
dina barn? sade jag, pröfvande, ty jag visste ju att
den ekonomiska frågan alltid vid sådana tillfällen
spelar en stor roll.
A det ginge nog. Min svärmor har lådorna fulla
med nytt linne och dessutom blir ju jorden och huset
och allt mina barns, då min man är enda barnet.
Och så skulle jag stifta frid med min mor, som sitter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
