Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trång Horisont - I. Helg- och vårstämningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
THÄNli II01US0NT.
däst litet skärpta af ålderdomens magerhet, ögonen,
skarpa och spejande, foro ständigt omkring, forskande
och nyfikna. Hon var klädd i en gammal, mycket
dammig sammetskappa med rosigt pärlgarnityr, som
en gång varit elegant, på hufvudet hade hon en
sammetshatt från den tid, som ingen af den yngre
generationen skådat, med högt upptornade gredelina plymer
samt ett blommigt flor för ansiktet.
Efter några utbytta fraser: »hur mår mamma, lilla
Antonia?» — »Tackar, bra! Hon bad så mycket
hälsa» — kom Antonia fram med sitt ärende: ominte
flickorna hade lust att gå ut och gå lite med henne
på kanalbanken, det var så vackert väder.
Xinette håller på att skrifva åt pappa — men
jag ville mycket gärna, sade Agda med en plötslig
rodnad af nöje och en blick på mormodern, samt bad
om lof för sig.
Gå du, barn lilla. Jag får väl stappla mig fram
ensam så godt jag kan.
Nej, det menade jag inte — men mormor är visst
snart trött.
Ja, men predikan då? Du vet, att jag alltid vill
höra ett guds ord läsas på söndagseftermiddagen och
en så stor helgdag till.
1 detta ögonblick visade sig på trappan, som ledde
in till huset, en barhufvad, medelålders fru, hvilken något
liknade den gamla, ehuru allt det, som hos denna var
skarpt och korrekt, hos henne mjuknat och blifvit
oregelbundet, hvilket gjorde henne mindre distinguerad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
