Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trång Horisont - III. Sträfvan uppåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-|0 TRÅNG HOIUSONT.
Antonia sökte hejda henne med en bedjande
blick, men mamsell Mariana blinkade åt henne med
en knipslug min, som hon hade velat säga: du skall
få se hur listig jag kan vara, och fortfor:
Skulle inte hon, med sina goda kunskaper, kunna
få något arbete, som betalade sig?
Fru Wedberg kastade en misstänksam och
förebrående blick på Antonia.
Jaså, äro vi där igen nu, sade hon, och ju mera
upprörd hon blef, ju mer blef hennes stämma släpande.
Det var således därför, som Antonia ville tala ensam
med dig. Tror du det är första gången, kanske, som
jag hör den historien. Förtjäna något. Det är ju
bara en förevändning för att få komma bort från
hemmet, och få komma ut och roa sig och vara
själfständig. Inte för att jag inte så gärna skulle unna
henne det. Men du vet, hur jag har det, kära Mariana.
Mamsell Mariana sökte afbryta henne, försäkrande
att det denna gång alls icke var fråga om att Antonia
skulle bort från hemmet. Men det var fåfängt. När
fru Wedberg en gång begynte tala, kunde ingen hejda
henne. Blid, enformig, utan betoningar, utan
höjningar och sänkningar, gled hennes läspande stämma
fram som ett sakta rinnande vatten.
Du vet, kära Mariana, att det hvilar en rätt tung
börda på mig i detta hem, där man, utan att vara
sträng, kanske kan säga, att husfadern icke är det
stöd han kunde och borde vara. Och är det då så
orimligt, om jag vill att den enda vuxna dottern skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
