Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trång Horisont - VIII. Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110 TRÅNG IIOHTSONT.
niskor, som kände sig underlägsna i allt — i dräkt,
i hållning, i världsvana. Hon bar en crepeschal af
blekaste blått, hvilken låg som en sky om hennes
axlar, det guldröda håret var uppsatt så att det
förvånade genom sin djärfva enkelhet, bara en tung öggla
långt ner i nacken; den mjällhvita hyn var mycket
blek, och ögonen, starkt undertecknade med svart,
syntes så underligt stora, mörka och glansfulla i detta
färglösa ansikte, mot detta blonda hár och denna hvita
dräkt.
Unge grefve Axel Mård, den blifvande
fideikom-missarien till Rosenlund, hvilken varit i Wien som
attaché när Olga senast var nere på Lindesnäs, såg
henne nu för första gången sedan hon var barn,
och blef genast ytterst intagen afhennes utseende. Han
bekikade henne med sin lorgnett hela tiden, och han
bedyrade sedan, att det var första gången i hans lif som
det händt honom, att han gjort detta utan att
föremålet en enda gång vridit på nacken, eller annars
tyckts märka honom. Tusan, hvad hon måtte ha
viktiga tankar i hufvudet!
Agdas blickar flögo strax till Edvard, men, då han
såg på henne med en bönfallande och orolig blick,
såg hon bort. Hon ville visa honom, alt hon var
riktigt, riktigt ond på honom.
Föredraget begynte. Antonia, i början blek och
stapplande på stämman, tog så småningom mod till
sig. Hon talade varmt och med en viss banal
vältalighet, som gjorde stor verkan, om den förfärliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
