Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trång Horisont - VIII. Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 12 TRÅNG HORISONT.
exempel åt de andra, och bilda ett stort broder- och
systerskap med dem.
Vid föredragets slut gick Antonia omkring för att
värfva underskrifter. Det stora ögonblicket i hennes
lif var kommet. Hon närmade sig med sänkt hufvud
sin far, allas ögon följde dem. Prosten satt som en
gammal syndare inför sin dotter. Denna offentlighet
förödmjukade honom; han som alltid stått så myndig
mot hela sin familj, hade tvingats att sänka sitt hufvud
inför denna dotter, som förut alltid darrat för honom.
Han svarade emellertid på hennes uppmaning, att
han ej gillade nykterhetsföreningarna, att i detta fall
hvar och en måste vara fri, att han specielt icke
gillade den förening, till hvilken hon slutit sig, emedan
den utöfvade en religiös lekmannaverksamhet, som var
stridande mot kyrkans ordning; att han för öfrigt
hade väntat af sin dotter, att hon skulle visat honom
det förtroendet att tala vid honom om detta enskildt,
innan hon uppträdde offentligt i en sådan sak, men
att, då hon nu trott sig böra handla på egen hand,
fick hon också göra det på eget ansvar och icke
söka blanda in honom däri. Härmed reste han sig,
gjorde en vink till sin hustru och de följdes åt ut.
Antonia stod högröd och alldeles bragt ur fattningen.
Några personer hjälpte henne ur förlägenheten genom
att närma sig för att skrifva in sig i hennes bok, och
det blef till och med en ganska stor seger för Antonie.
Saken hade dels i sig själf väckt sympati, och dels
hos församlingsborna den önskan att gifva prostenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
