Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trång Horisont - VIII. Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEMKOMSTEN.
117
gifvande åt känslan skulle komma henne att förlora
själf-behärskningen. Ja, Olga förstod henne nu, det var
något af samma gry i henne själf; hård och känslolös,
kall och förbindlig, med ett inre raseri, sådan skulle
hon också bli så småningom; häri låg räddningen.
Edvards ömma, medlidsamma blick, tanken att bli
ensam för ett ögonblick med någon, som hade rätt
till hennes förtroende, gjorde henne utom sig. I
stället för broderns erbjudna arm tog hon grefvens,
och leende sade hon: dessa teater-impressarier, å, ni
kan tro det är cxasperating att ha med dem att göra.
Åter ett engagement, som gått mig ur händerna.
Nå, det gör ingenting, min tid kommer väl.
Emellertid är jag fri så länge och ska söka begagna tiden
till att ha litet trefligt.
Både grefven och Edvard förstodo att hon ljög.
Ni sjunger ju i afton? sade den förstnämnde.
Ja visst — jag har lofvat två nummer till slutet
— först ska alla andra, som ha en smula röst här,
eller kunna klinka på ett piano, låta höra sig.
Den unge grefven var för mycket kvinnokännare
för att ej i Olgas öfverdrifna munterhet denna kväll läsa
den rätta förklaringen. Han förstod mycket väl, att
det våldsamma koketteri, hon nu plötsligt utvecklade
inför honom, icke var annat än ett af de vanliga
utbrotten af kvinnlig hämnd. Men det roade honom
dock, och tjusade honom äfven. Hon var en
tillräckligt intagande kvinna för att det skulle vara
mödan vardt göra henne sin kur trots det, att hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
