Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smärre Berättelser - Giftermål af tycke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 2 GIFTERMÅL Al’ TYCKE.
den stora, öppna Siljan, Dalarnas öga, försmäktade
där borta i den svarta, dystra skogen, barnet från det
glada, fria hemmet med de något förvekligade vanorna
och de nya idéerna, som susade i luften, dukade under
på det allt för hårda lifvet i det gammaldags huset,
den något förklemade, ömhjartade flickan försmäktade
under den köld, som omgaf henne i det nya hemmet,
där hon var den sista, som man fäste afseende vid,
och den, som måste arbeta hårdast. Hon var
ingenting mer än en tjänarinna i sina svärföräldrars hus,
och en tjänarinna utan lön. Hon ägde icke ett öre
att disponera öfver, och behöfde hon bara köpa en
bandbit eller en rulle tråd, så skulle hon först bedja
mannen därom, och så skulle han ta mod till sig och
gå och bedja modern, och så skulle denna anmärka
och undersöka, om det verkligen var behöfligt. Och,
värst af allt, mannen, som hon gift sig med af tycke,
och hvars kärlek skulle ersätta henne allt, han var så
förtryckt, att han nästan aldrig vågade visa henne den
ömhet, han verkligen hyste för henne, och när det
var valet mellan att göra hustrun eller föräldrarna till
nöjes, fick alltid den sonliga respekten öfverhand öfver
den äktenskapliga kärleken.
I Emerentias milda, men ömtåliga sinne växte
härur fram en viss bitterhet mot mannen. Hon hade
allt för ofta fått gifva vika, hon var allt för nerböjd
och kväst för att någonsin försöka att stå på sin rätt.
Hon teg och fogade sig, men missmodet inom henne
växte och förmörkade allt omkring henne. Slutligen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
