Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smärre Berättelser - Giftermål af tycke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GIFTERMÅL AF TYCKE. 147
kom ut på trappan och ropade honom, smög han
skamfiat bort från den förnärmade hustrun. Och då
han såg kärran rulla bort med henne och barnen,
kröp en känsla af skam och förödmjukelse kall utåt
ryggen på honom. Han kände, att han ej varit det
stöd för sin hustru, som han bort, och, värst af allt,
han kände, att om han också skulle förlora henne
därpå, så kunde det ej bli annorlunda. Och ändå
älskade han henne med en känsla, som nära nog
kunde kallas svärmisk. Denna kärlek var det enda
ideela elementet i hans lif, den enda glädjekällan i
hans tarfliga och prosaiska tillvaro.
Den naturliga ömheten i hans sinne hade blifvit
så förkväfd under hela hans barndom, att det varit
som en befrielse och en moralisk upprättelse för
honom, när han ändtligen fått gifva den uttryck i sitt
förhållande till hustrun. Och nu hade ban mistat
henne i alla fall — äfven i detta hade föräldrarna
varit starkare än han.
Då Emerentia närmade sig kyrkbyn, då hon såg
Siljans klara, solbelysta yta blänka fram mellan
höjderna, såg den stora, öppna bygden med de vajande
rågfälten och de lummiga löfträden, löste sig hennes
krampaktiga längtan i gråt! Och då hon sedan satt
i den rymliga stugan hos föräldrarna och modern
bullade upp för henne fint, nybakadt bröd till den
ångande kaffekoppen — allt delikatesser, som ännu
icke funnit väg till den ensamma skogsbyn, men som
här formligen begynte tränga ut den traditionella väl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
