- Project Runeberg -  Efterlämnade skrifter / II. Ur lifvet. (sista samlingen.) /
156

(1893) Author: Anne Charlotte Leffler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smärre Berättelser - Giftermål af tycke

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Å, det var mycket bättre att komma hem till sitt, där
man i alla fall visste, att man hade rätt till matbiten,
som man åt, emedan man förtjänat den i sitt anletes
svett. Och när man kom i säng om kvällarna var
man så trött, att man ej hade tid att tänka, och så
somnade man i alla fall i armarna på den ende, man
riktigt hade att hålla sig till här i världen.

Då Emerentia reste, tog sig föräldrarnas och
systrarnas samvetskval öfver att ha kört af henne och
belåtenhet öfver att bli af med henne uttryck i en
ovanlig frikostighet. Hon fick låna fars häst och kärra,
och Maria själf skjutsade henne; hon fick med sig god
matsäck och hon fick i gåfva ett nytt halskläde af de
många, som funnos på lager i klädstugan, samt ett
förkläde åt flickan och ett stycke gul vadmal till en
kolt åt gossen.

När Jerker fick se kärran köra fram på gården
hemma hos dem, blef han både varm och kall af
sinnesrörelse. Han hade gått och våndats hela detta
dygn i en obestämd fruktan för något, som han aldrig
fått klart för sig hvad det var, bara att det var som
om det hvilat en smälek öfver honom. Som föräldrarna
också kommo ut mot kärran och togo emot de resande,
vågade han ej visa sin glädje öfver hustruns återkomst
i någon ömhetsbetygelse. Han lyfte tafatt barnen ur
kärran och gaf hustrun handen. Men hon behöfde
inga välkomstord för att känna, att här i alla fall var
hennes rätta hem. Och när hon kom till bords

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:57:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efterlamna/2/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free