Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smärre Berättelser - Ett underverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192 ETT UNDERVERK.
inanpressadt drag, ett veck låg mellan ögonbrynen.
Hennes mans ögon hvilade ofta och forskande på
henne, men om hon märkte sig iakttagen, ryckte hon
upp sig, log och talade lifligt.
Då fick hon ett bref som gjorde ett starkt intryck
på henne. Hennes väninna, prästens hustru, hade
plötsligt dött i lunginflammation, enligt hvad läkaren
sade förorsakad af förkylning den dag, hon var i
kyrkan.
På natten jämrade sig fru Ekbohrn mera än
vanligt. Hennes äldsta dotter hade sitt rum bredvid
föräldrarnas. På morgonen vid femtiden knackade det
på dörren till hennes rum, hon kom ut fullt klädd
med ett ljus i handen.
Hvarför är du vaken så tidigt? frågade fadern.
Den unga flickan rodnade — hon hade samma
blyghet som modern för att tala med honom om sitt
religiösa känslolif.
Jag går alltid upp så tidigt, hviskade hon. Men
jag blef så orolig när jag hörde mamma jämra sig så.
Hvarför går du upp så tidigt? upprepade han.
Jag har ingen ro att sofva, sade hon och såg ned.
Jag tänker på Frälsarens ord: verker, medan dagen
är. Natten kommer, då ingen kan verka! Jag stiger
upp för att bedja.
De hade talat hviskande, emedan de trodde, att
modern sof. Men då nu ljusskenet föll på hennes
ansikte, sågo de båda, att det var förvridet af smärta
och ångest, och alt kallsvetten stod på hennes panna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
