Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smärre Berättelser - Jämlikhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hemmet, som underhölls af mannens arbete, icke gifva
det gamla efter. Färre och mindre rum, förstås —
det var ju just det, som var så näpet och roligt —
men allting komplett.
Och då den lyckliga lilla bruden satte sin hvita
sidensko på brysselmattan i sin egen salong, var hon
visst mycket förtjust i sitt vackra hem; men hon fann
det dock alldeles i sin ordning att hon skulle få allt
detta till skänks och för intet, liksom hon dittills i
hela sitt lif fått allting till skänks, utan att hon
någonsin behöft göra något därför.
Hon reflekterade icke ens öfver af hvem hon hade
fått alla dessa gåfvor. Hon trodde att det var af sin
far, och därmed var den saken klar. Och att
hvarenda möbel, hvarenda litet föremål i hennes hem
hade en historia, därpå tänkte hon inte alls. Eller
rättare, hon tänkte, att det var just det roliga med
detta lilla nya hem, att det låg där som en blank
skifva, på hvilken de, hon och han, skulle skrifva sin
historia.
Han hade smak för antikviteter och hade en gång
föreslagit att de skulle köpa en del gamla möbler.
Jag tycker om gamla saker, hade ban sagt. De äro
intressanta — de ha en historia.
Men jag vill icke, att våra möbler skola ha någon
annan historia än vår, hade hon svarat med ett leende,
som med ens gjorde denna blifvande historia full af
de rikaste löften. Sedan köpte han de nya, litet banala
modemöblerna med den största tillfredsställelse, ty han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
