Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smärre Berättelser - Jämlikhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄMLIKHET.
199
sakelse hon hade att tacka för hvart och ett af de
föremål, som voro samlade omkring henne för alt
göra hennes lif angenämt och komfortabelt.
Hon hade dock en viss dunkel känsla af, icke
att man ej har rätt att lefva på andras arbete, ty
det trodde hon icke att hon gjorde — utom på sin
mans, och han skulle naturligtvis försörja sin hustru
— men att det dock är en skyldighet för en fullvuxen
människa att göra något annat än roa sig. Hon ville
vara nyttig. Som flicka hade hon just icke haft något
att göra, utom att hon tagit litet lektioner i språk
och musik samt varit med om en syförening för fattiga
barn, där det lästes högt någon »bildande» lektyr,
det vill säga, någon roman, ty annan, mer direkt
lärorik läsning ansågs »för tung».
Men nu var hon gift, och hade hon någon gång
som flicka känt en hemlig tillfredsställelse i att lefva
så overksam, under det bröderna arbetade mest hela
dagen, så försvann denna känsla nu helt och hållet,
ty nu visste hon sig äga rätt att betraktas som en
nyttig medlem af samhället, och hon började att med
ett visst beklagande tala om en stackars flickas
gagnlösa tillvaro.
Nu lefver hon således icke längre på andras
arbete. Det är sant, andra händer än hennes steka
köttet, baka brödet och tjärna smöret, som kommer
på hennes bord, men i utbyte mot detta arbete, som
andra dagligen och stundligen förrätta för henne, gör
väl hon något, som de andra i sin tur kunna få godt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
