Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Båtsegling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Da båtens däck intagit lodrät ställning hade vi
gjort fast bomgärden vid bryggan med den andra
ändan fastgjord nästan vid masttoppen hyvat den stram
medels talja och block. Gärden var av ståltråd. Vi
litade på att den skulle tåla spänningen, men vi tvivlade
på att maststagen skulle vara tillräckligt hållfasta.
Ebben skulle ännu räcka i två timmar (det var den
värsta årstiden), vilket betydde att det måste gå fem
timmar innan den återkommande floden skulle ga oss
tillfälle att bedöma huruvida båten skulle hålla ut och
resa sig igen. På bottnen direkt under oss
lämnade det snabbt sjunkande vattnet efter sig en brunn
med den otäckaste, vidrigaste stinkande dy vi sett
på mången god dag. Cloudesley tittade dit ner och
sade:
»Jag håller av dig som en bror. Jag skulle kunna
slåss för din skull. Jag skulle kunna gå ut emot
rytande lejon och en säker död till lands eller sjöss.
Men ramla inte ner där, det ber jag dig.» Plan
ryste av äckel. »För om du gör det, har jag inte
kurage att dra upp dig. Jag skulle helt simpelt
inte kunna... du vore alldeles för vämjelig. Det
bästa, jag kunde göra vore att ta en båtshake och
peta ner dig så ett du inte syntes.»
Vi sutto på kajutans övre sidovägg, dinglande med
benen mot kajuttaket, lutade ryggen mot däcket och
spelade schack tills det stigande tidevattnet och
hissinrättningen på bomgärden satte oss i stånd att få
båten på rätt köl igen. Flera år därefter, nere på
Söderhavet, på Ysabelön, råkade jag i samma
predikament. För att göra ren kopparplåten hade jag
kölhalat »Snark» på stranden. Då floden steg vägrade
55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
