Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet af “Væ Victis“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligtvis genast att ombesörja allt åt Alexej Stepanovitsch,
letade reda på dvorniken med sakerna, köpte biljetten
till Berlin (hvarvid han afundsjukt fingrade på en
liten hög utländska guldmynt i resväskan), poletteradc
bagaget och valde ut en bekväm plats i en kupé. Då
allt var i ordning, stod han i dyster nedslagenhet och
gnuggade nervöst sina händer — hans vanliga gest.
när han var upprörd — under det han tänkte högt,
hvilket också hörde till hans vanor: Hm, det finns
folk, som ha tur här i världen! En annan stackare
får vackert hålla sig hemma!» Han kastade en
melankolisk, hopplös blick på Alexej Stepanovitsch, hvilken
nått allt, som utgjorde målet för hans egna lidelsefulla,
men hopplösa önskningar. Oserof höll mycket af
Marja Petrovna, ja, han inbillade sig stundom, att han
var passioneradt förälskad i henner och att hon skulle
utgjort hela hans lifs lycka. Men om man i detta
ögonblick frågat honom på samvete, hvilketdera han
mest afundades Alexej Stepanovitsch — att vara
förlofvad med Marja Petrovna, eller att resa
utrikes — så hade Oserof knappt vetat, hvad han
skulle svara.
Mascha och Alexej Stepanovitsch stodo under
tiden på perrongen bredvid vagnarna, bleka, förstörda
och hållande hvarandra i hand som ett par hjälplösa
barn, hvilka af ödet drifvas åt skilda håll. Då kunde
Alexej Stepanovitsch icke längre behärska sig. Med
ett plötsligt beslut lutade han sig ner till hennes öra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
