Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet af “Væ Victis“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att välja fadern till förtrogen i sina barnsliga fröjder
och sorger.
Men plötsligt kommer Alexej Stepanovitsch ihåg,
att han under sina sista ferier varit en smula krasslig,
och då han vaknat i feber på natten, hade han fått
se faderns ansikte lutadt öfver sig, och detta ansikte
uttryckte så mycken ömhet, så mycken lidelsefull
omsorg, att sonen blef öfverraskad och ofrivilligt
utbrast: »Hvad är det åt dig, pappa?» — »Sof, sof,
min käre vän,» svarade den gamle med darrande
röst, liksom förlägen öfver, att sonen ertappat honom
vid detta ovanliga känsloutbrott — — — och vid
tanken, att han aldrig, aldrig mera skall höra denna
välkända stämma, genom hvars konstlade sträfhet en
ton af ömhet plötsligt bröt fram, känner Alexej
Stepanovitsch en stingande smärta i hjärtat, och tårarna
stocka sig i hans hals.
Semjon kommer in och frågar Alexej
Stepanovitsch, om de anordningar, som skola vidtagas, och
hur dags begrafningen skall äga rum. Trots sin sorg
kan Alexej Stepanovitsch icke låta bli att lägga märke
till, att alla nu efter faderns död helt tvärt bemöta
honom på ett helt annat sätt än förut, att han med
ens förvärfvat större vikt och betydelse. Han är icke
»lilla herrn» längre, utan »unga herrn . Till och
med hans mor är icke likadan mot honom som förr,
— det är, som om hon sökte beskydd och försvar
hos honom. Hon kommer till honom och hänger
själf på honom faderns kronometerur, i det hon snyf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
