| 37 |
Kring gammal, hvitgrå kyrka
med ryggås bräckt och skral,
trappgafvelstorn med kajor
och flygsandsfylld portal,
i sandens öfversvämning
de stackars pilar stå,
och många äro döda,
de andra silfvergrå.
En åldrig fläder drunknar
i drifva, yrd af sand,
och vinkar som på räddning
med lite grönt i hand;
| 38 |
och tärda fingrar sträcker
mot himlen upp en alm,
som mist hvart spår af krona
och mist sin fågelpsalm;
och här och där en tufva
af någon sjömansgraf,
där korset i sin ordning
i flygsand går i kvaf.
En vadarfågel glider
som blixten mig förbi
och hvisslar fram ett uttryck
för all melankoli;
stum måsen seglar öfver
den hvitgrå kust af sand
och ilar ut mot vågor,
som kvällsoln satt i brand. --
| 39 |
Och vill du dig begrafva
i glömska och i ro,
kom hit inunder almen
i gamla Falsterbo!
