| 51 |
Guds fred, du krye stare,
du pigge kyrassier!
Nå, gör ej stålblank rustning
dig omak och besvär?
Jag tycker bröster blänker
af stjärnor och medalj --
du har då varit med om
skärmytsling och batalj? --
»Jo men! Jag hör till spelet
uti den gardeskår,
som sen urminnes tider
på flykten vintern slår,
| 52 |
jag är som född i pansar,
trakterar flinkt mitt horn.
På vårattackens verkan
min herre snart får korn.» --
Och staren hann ej blåsa
stor stump af fältsignal’n,
förr’n jag såg drifvor flykta
med bäcken bort från dal’n.
Han knappast hunnit tälta
och pusta lite grand,
förr’n sommarfred och blomstring
sig bredt kring allt vårt land. --
Jag bugar mig. Du stare,
är mig en väldig man,
som mera än poeter
och generaler kan.
