| 55 |
»Hvad bråte af pioner
och kaprifolium!
I trädgårdskonst, jag fruktar,
du är en smula dum.»
»Ett snår af pimpineller
bland knippor af syren!
Din trädgårdsmästarära
mig tyckes skäligt klen.» --
Ej längre hann den stränge,
han stod försagd och stum,
när vårsol kysst pioner
och kaprifolium.
| 56 |
Och färlan gled ur handen,
när, smekande och len,
löfsångarvisan kvällde
ur rosor och syren.
När sedan »bråten» fylldes
med sorl af muntra bin,
så sken där upp kring munnen
en liten vänlig min.
I doft af kaprifolium
och af syren och ros
jag såg till sist »magistern»
gå gnolande sin kos. --
