| 62 |
Jag tror minsann i skogen finns
ändå en liten sagoprins,
som, fjäderlätt, ut till dig går,
där du på farligt gungfly står,
och stannar hos sin hjärteskatt,
den ljusa, ljumma sommarnatt.
Ej lär du annars prydt och klädt
dig så förnämt och så kokett
och pudrat dig så hofdamsfm
och tagit denna söta min
| 63 |
här in i skogens enslighet,
där ingen, ingen om dig vet. --
Jag känner något till det där --
det ju den gamla visan är.
För mig stå trygg ut på ditt kärr:
jag blef ej sagoprins -- tyvärr!
