| 66 |
Så hjärtans godt man sofver
här i vårt sommarbo,
men uti trädgår’n ger sig
ej sommarnatten ro.
Ty drar jag upp gardinen
helt arla, klockan två,
så sitter trädgårdssångarn
och borrar bigarrå.
Om klockan tre jag tittar
ur sängen lite smått,
löfsångarn far och rensar
från kryp hvart rosenskott.
| 67 |
Och drar jag klockan fyra
gardinen opp ett slag,
så ser jag ekorr’n sylta
jordgubbar friska tag.
Och slår jag upp mitt fönster
en morgon klockan fem,
så far från nattarbetet
en skara trastar hem.
Och medan om man slumrar
så innerligen godt,
så strilar morgondaggen
allt glittrande och vått.
När sist man är på benen
och natten är sin kos,
har morgonsol’n kysst vaken
en öfverdådig ros.
| 68 |
Vår Herre ej för ro skull
gjort sommarnatten ljus --
det märks nog i små täppor
kring enkla sommarhus.
