| 96 |
Nu har jag femti tallar
och granar femtitre!
Jag är så stolt däröfver,
att jag vill maken se.
Planteringsland nu har jag,
stort som två stugugolf.
Jag är så stolt däröfver
som om det mätte tolf.
Och fem, sex näpna aplar
med frukt i nypan stå.
Jag är så stolt däröfver
som herrn på ett château.
| 97 |
Men när jag så betänker,
hur du har skog så vid,
att man där kan gå vilse
i många dagars tid;
och sen de hafrefälten
jag börjar tänka på --
som skina gula milsvidt
kring Hjälmarvikar blå;
och jag drar mig till minnes,
du äpplen sätter af
till sta’n i hela parlass,
som fuxar dra i traf --
då krymper jag tillsamman
till liten leksaksprins,
och du står där och glänser,
den »värsta» kung som finns.
| 98 |
Dock är ej sorgen större
än att i samma blink
den far, när i min dunge
jag hör en munter fink
bevisa mig, att lyckan
ju ypperligt får rum
i bräckligt sommarnäste,
som mäter två, tre tum.
