133 |
I kardborrbråten sitter
en fågel. Tideli!
Han har så vackert kvitter,
som låter: Tideli!
På maten in nog spar han,
den fågeln. Tideli!
Ty granna kläder har han
som prinsar. Tideli!
Han kommer hit så sällan
och kvittrar: Tideli!
och skrattar smått åt fällan:
Tack vackert! Tideli!
134 |
Hvad fågeln månde heta,
den vackra -- Tideli! --
det skall du nu få veta:
Steglitsa. Tideli!
Ja, än bland tistelstänglar,
hur döda -- Tideli! --
oss vinka glädjeänglar
på jorden. Tideli!