| 145 |
Ja »grått i grått» må gärna mycket vara
en tid -- om du så vill.
Men ej förtyck, om färger härligt klara
ibland jag trängtar till.
Pioner, vallmo, rosor ljufligt röda
jag måste se ibland.
Det ledsna grå skall ändå öfverflöda
i ovisshetens land.
Jag vill emellanåt en ljusgrön matta
på äng och backe se.
Du må ju gärna ljusgrått högre skatta
och gärna åt mig le.
| 146 |
Ett skördefält, som gullklart vida glänser
jag vill mig fröjda åt --
din stämning, grå och utan säkra gränser,
blir ej mitt val, förlåt!
Gör finfin grå din luft -- det är ej galet,
törs du ej sol bestå.
För mig skall alltid stå som idealet
en himmel himmelsblå.
Om mellan oss än stå de skilda sätten,
här vill min hand jag ge!
Hvad båtar tvist om företrädesrätten,
när vi blott endels se?
