Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. tio ger oss tips för en mottagare i högst förbättrad upplaga - En bättre mottagare önskas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RAT
at ÄN
EE
103
Sekundärspolen lindas med tråd av 0,3 mm:s diame-
ter — se här ovan. Dessförinnan skola på cylinderns
ena sida små hål ha borrats i en rad från cylinderns
ena ände till den andra — med lika stora mellanrum
inellan nallen, Vi. gissa tatto i Det ar for uttagen.
Vi göra nio sådana hål.
Under lindningen, som i övrigt sker som vanligt,
gör man halt vid varje hål. Där göres av tråden en
ögla, som föres in genom hålet och förlänges tills
den räcker fram till spoländan. Man har alltså, när
spolen är färdiglindad, tio dylika öglor.
Två runda träplattor mobiliseras, lagom stora att
kunna skjutas in i spolens båda ändar. De skola bli
sekundärspolens ändgavlar. På den ena av dem an-
ordnas i en halvcirkel tio kontakter, till vilka de tio
trådöglorna anknytas. I cirkelns centrum fastgöres
kontaktarmen. Till denna drages spolens ena tråd-
sladd. Den andra är anknuten till den sista av de tio
kontakterna.
Att vi i vardera av sekundärspolens gavlar måste
Ha ftminstone ett — helst två —- hål. för: den elles
de ledstänger, på vilka sekundärspolen skall löpa, är
klart. Sättet för dessa ledstängers fastgörande vid
primärspolens ena ändgavel ger sig, självt eller ut
tänkes med lätthet av läsaren.
Öm vi sedan anskattaren plint, på vilken det hela
kan bekvämt monteras, ha vi darmed vår avstam-
ningsapparat klar. Ta vi plinten tillräckligt stor, kun-
na vi möjligen där också sammanföra övriga tillbehör
till mottagaren: antennkretsens variabla kondensator,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
