Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Lefnadsteckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LEFNADSTECKNING.
»Den sanna sorgen är födslosmärtan af det evigas
uppgång i själen. — Väl är den älskade vännen med tusen
fibrer fästad vid det blödande hjertat, och alla dessa fibrer
blöda, då sammanvarons ljufva lycka så plötsligt afbrytes:
— men egentligen aflägsnar sig blott föremålet, för att
träda framför oss, uppöfver oss, i egenskap af en blid,
ledande skyddsengel, och i den himmelska luft hvari han
höjer sig, framlyser först hans sanna ovanskliga natur.
Det visar sig att han nu först är och verkligen lefver
sitt rätta lif, höjd öfver jordlifvets qvalm och töcken i
evig æther, ren och ung, — att allt, hvad han på jorden
verkat, nu framträder i sitt rätta ljus, nu lyser i sin
sanna skepnad.»
»Det är det lif som de odödlige lefva, och trösten
oss dermed — detta lif är deras eget, ingalunda något
lån, någon gåfva af oss. Det är genom sin egen lifskraft
det öfverlefver de förgängliga slägten, och ur dess skära,
himmelska ljus flöda välsignande ro, lugn och salighet i
de dödliges bröst.»
Dessa ord om sorgens väsende må väl vara egnade
att öppna en lefnadsteckning af Erik Gustaf Geijer. De
äro af honom sjelf, kort före hans bortgång, vid ett
högtidligt tillfälle utsagda, för att tolka så väl den enskilda
vänskapens saknad, som Svenska folkets förlust af en rik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 21:58:29 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/eggeijerss/1-1/0017.html
