- Project Runeberg -  Erik Gustaf Geijers samlade skrifter / Förra afdelningen. Första bandet /
X

Author: Erik Gustaf Geijer With: Knut Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

missbrukar så ofta detta ord. — Min Gud, upphör då en
gång att vara barnslig kära herre, säger den kloke
erfarne mannen åt den häftige ynglingen; så säger han och
kalkylerar huru man klokast väljer sina medel, då man
vill hugnas med en titel. Hvarföre fördömma den andra,
då han i verkligheten kanske sökte finna någonting, som
blott fanns i hans inbillning? Hvem var mest barnslig,
den kloke mannen eller ynglingen? De hade ju bara bytt
leksaker. — Barnslig är man ej mer, antingen då man
förlorat sina föräldrar, eller då man förtjent att förlora
dem, högst olyckligt i begge fallen, eller ock då ens
hjerta är tillslutet för hvarje glädje blott för att han är
oskyldig och enkel. — Jag älskar så mycket de
menniskor, som glädja sig öfver allt fröjdefullt här på jorden,
utan att dervid begära lof af ett visst antaget mode, som
följa sin känsla, utan att förut fråga: månn’ det är
passande att visa mig glad häröfver, månn’ det väl är
brukligt? Bruket är en tyrann, som tar ifrån oss ett
naturligt gladt ansigte och räcker oss en masque i stället.
Hvarföre skall man låta lära sig hvad man kallar
belefvenhet? Har man i hjertat verklig välvilja och
mensklighet, så är man visserligen den mest belefvade varelse
under solen. Min hulde far har icke genom studium
erhållit den förekommande vänlighet, som förbinder honom
så säkert alla; det är den alltomfattande, allt upplifvande
välviljan, som bor i hans hjerta, som ger hans seder
detta behag. — Nej, jag är barnslig och jag vill förblifva
det, så länge blodet löper varmt genom mina ådror,
barnslig vill jag under min vandring genom lifvet njuta
hvarje ren naturens glädje, samla dessa enkla blyga
blommor, fröjda mig åt dem, då min dunkla stig drager bort
hän öfver ålderdomens törnen och med dem beströ min

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:58:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eggeijerss/1-1/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free