- Project Runeberg -  Erik Gustaf Geijers samlade skrifter / Förra afdelningen. Första bandet /
XXXIX

Author: Erik Gustaf Geijer With: Knut Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

religiöse Frage der Zeit«, som nu redan i Tyskland är
utkommen. Den innehåller i politiskt, filosofiskt och
religiöst hänseende mitt sista ord. Du vet att jag ofta
sagt, det jag ännu ej känt slutet på mig. Jag tror mig
nu ha hunnit dit, och tänker på min bana som på en
slutad mission, i hvilken jag med förbundna ögon blifvit
ledd af en vänlig genius«.

Kort efter sedan detta bref var skrifvet fick han ett
anfall af svindel, och man anade att det led till slutet.
Han höll sig dock länge uppe, sysselsatte sig med att
rita, och drömde om nätterna om hela symfonier, hvilka
han lät spela för sig — som hans ord föllo. Men
döden var ej långt borta. Han lades snart ned för allvar
på sjukbädden. Dödskampen förflöt under de ofta om
hvarandra upprepade orden: »Herre Jesu Christi — Hvad
lider tiden?« — Sedan han slutligen, enligt sin egen önskan,
blifvit förflyttad till en annan bädd, löste hans ande stilla
sina bojor, i kretsen af hans familj och några gamla
vänner, under det klockan i S:t Jakobs kyrkotorn ringde till
bön och den nedgående aftonsolen strödde sitt skimmer
öfver de stilla vattnen (den 23 April 1847).

Så sjönk det hufvud, som tänkte så mycket stort
och skönt, i dödens sömn; så stannade det hjerta, som
slog så högt af den hänryckning, som mensklig kärlek
gifver; så slocknade de ögon, som med parad mildhet och
eld blickade omkring sig i verlden. Men sjelf han sagt:
»de döde lefva«. Och han lefver ej blott i och genom
Sveriges häfder, utan hvad mera är, han lefver såsom
minnet af en ädel man. Öfvertygelserna om mensklig lycka,
om menskligt samhälle och dagens i öfrigt vexlande strider
må vara huru skilda som helst; om hans personlighet kan
ej mer än en tanke finna rum i ett menskligt bröst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:58:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eggeijerss/1-1/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free