Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med partituret i hand, som jag lånt af Silfverstolpe, följde
jag med not för not, så mycket jag kunde för tårfulla
ögon: och det var, som om jag stått på en strand i mörkret
och ett osedt haf af mäktiga harmonier brusat emot mig
och hotat mig. Någonting så allsmäktigt, som kommer
menniskan att bäfva, ligger det i dessa chörer. Du
känner, att orden äro en Latinsk messa för de aflidna.
Musiken börjar tyst och heligt; och då slutligen en röst efter
den andra långsamt faller in i denna majestätliga början:
Gif dem den eviga hvilan, o Herre! tills hela chören med
långsamma vågor stigande hvälfver sig liksom emot
himlen, så är en verkligen så till mods, som om man ville
falla ned i stoftet och tillbedja. En sådan andakt,
någonting så heligt har jag aldrig erfarit; och nu kände jag
först, att det heliga och gudomliga, det äkta himmelska,
för hvilket ett ord ej gifves, som menniskan med
onämnbara aningar och hopp omfattar: att det är blott musik,
som framkallar det ur hjertat, som öppnar det för oss
och som utvecklar en himmel ur själen. Mozart har satt
den till sorgmusik öfver sig sjelf, och man kan kalla det
hans förklaring, der hans själ, som snart skulle lemna sin
hydda, genomgår alla omvexlingar af sorg, ånger, häpnad,
fruktan, till dess den, drucken af kärlek, tacksamhet och
förtröstan, triumferande och renad höjer sig med helig
lofsång mot det eviga ljuset. Executionen tycktes vara
ganska god, så mycket jag kunde höra för musiken. —
Förvånas du ej öfver mig, som fått höra så mycket vackert?
Ja, jag har varit lycklig, och jag skall bli lycklig länge.
Som i ett friskt bad har jag vederqvickt mig i sköna,
lyckliga känslor, och jag tackar Gud, som beskärt
menniskan så mycket nöje. — Föga åtrår jag, mindre har
jag rättighet att fordra; ett blott ber jag, att han måtte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
