Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Lefnadsteckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tala djur och berg och dalar,
Menskan talar allramest.
Tig du stilla uti ringen,
Hör ej mycket på,
Ty det bästa säger dig ingen;
Vis är blott den, som kan tystna’n förstå."
Vid en och annan af Geijers sånger angifver sjelfva
öfverskriften deras anledning, såsom t. ex. »Första aftonen i
det nya hemmet«:
"Jag vet en helsning mera kär
Än, verld, den du kan ge:
Den heter frid, Guds frid det är,
Och derom vill jag be.
Kom då, o frid, dröj i mitt tjäll,
Blif bästa gästen min!
Ty dagen skrider, det blir qväll
Och natten bryter in."
I allmänhet äro dessa sensationer, ehuru fasthållna och
poetiskt försinligade vid tillfällen, dera författarens
enskilda lif gifvit vid handen, dock af det slaget, att alla
menniskor kunna tillegna sig dem.
Geijers sånger likna ej visorna hvarken i hedniska,
katholska eller Bellmanska tiden; höra ej en gång till
samma slag som de, hvaraf Valerius och Åhlström bildade sitt
tidehvarf; umbära således lika mycket folkvisans romantik
som Bellmans poetiska jovialitet och Åhlström-Valerii
prosaiska treflighet. De passa ej i skogen, ej vid bålen, ej vid
bordet, till och med ej i salongen eller koncertsalen. De älska ett
mera förtroligt umgänge, en innerligare bekantskap, då de
ej allenast skänka nöje, men äfven uppbyggelse. De äro
skrifna till pianoforte, öfverlemnande äfven åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 21:58:29 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/eggeijerss/1-1/0066.html
