Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Feodalism och Republikanism. Ett bidrag till samhälls-författningens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
undervisat om, att man nemligen bör noga skilja emëllan
anledningarne och orsakerna till revolutioner, — hvad de
gamla ordspråken innebära, att en droppe gör
öfversvämning, der måttet är fullt, att en gnista gör en storbrand,
der brännbara ämnen i myckenhet äro samlade, — dessa
hvardags-sanningar har ingen tid så grundligt som vår
genom egen erfarenhet fått omlära. — Allt som
revolutionen kommer till medvetande (ty ingen sådan vet i
början rätt hvad han vill, han lär det), blef det
tydligare, att det ej var fråga om enskilda förändringar, utan
om en så vidt gripande stor och vigtig, att den rörde
det innersta af samhällets väsende. Ty om jag säger, att
man egentligen protesterade mot det förflutna och ville
upphäfva all gemenskap dermed, så måste detta yttrande
tagas på en gång i sin vidsträcktaste och strängaste
mening. Det var ej blott den närmast förflutna tiden, som
protesten gällde; det var förtidens inflytande på det
närvarande i allmänhet, förfädrens rätt att i något afseende
besluta och handla för efterkommande, som man angrep
och förnekade. Förändringar af det gamla hade man förr
ofta sett. — Hvilken historia lemnar ej derpå exempel?
och hur vore hon sjelf dessförutan tänkbar? — Dock hade
den förstörelse, som mer eller mindre från förändringar
är oskiljaktig, vanligtvis blifvit ansedd snarare för ett
nödvändigt ondt, än såsom i sig sjelf önskansvärd; och
vid inträdet i ett nytt tillstånd hade man åtminstone
genom erkännande af någonting oföränderligt och helgadt,
sparat sig den lefvande gemenskapen med det föregående,
hvilken bevarar kontinuiteten i samhällets lif och
medvetande. Här blef deremot förstörelsen ändamål; ty det
gällde att såsom grundsats genomdrifva samtidens
fullkomliga oberoende af all förtid: ett högmod, som fann sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
