Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Feodalism och Republikanism. Ett bidrag till samhälls-författningens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
dynasti-förändringen i Frankernas rike. En läns-adel var
redan ur det gamla konungaföljet bildad, hvilken dock
till en början bedrogs i sitt hopp, i fall den det hyst,
att, genom sin hufvudmans upphöjelse på thronen, sjelf
vinna. De fordna Jarlarne, nu konungar, kraftfulla,
såsom vanligen usurpatorer, hade dessutom lärt af sina förra
herrars öde. De uppkallade derföre de ännu talrika
fria till motvigt mot adeln, förbundo dermed de förra
närmare med sitt intresse, och sysselsatte för öfrigt både
folk och adel med ständiga krig. Det var Carl den
stores politik, — i det hela en eröfrings-politik, som
inrättar sig för tillfället — hvarför ock hans statsinrättning
— den bild af den gamla nationalförfattningen, som han
i många mål, dock mest i militäriskt afseende, genom
återuppkallandet af landshären eller folket såsom
national-här, syntes ånyo upplifva — förföll, försvann då hans
egen blick och hand ej mera vakade deröfver. På
feodalsystemets utbildning har han, om ock mot sin afsigt,
kraftigt verkat; — först, genom vidden af sina
eröfringar, som efter honom skulle mångdubbla och inveckla
länsförhållandena; sedan, och hufvudsakligast, genom
upplifvandet af kejsarvärdigheten, hvarigenom feodalismen,
som beständigt blott har att göra med en annorstädes
ifrån härledd, anförtrodd, förlänad makt, ändtligen fick
en högsta helgad punkt, hvarifrån den med sitt
emana-tions-system kunde utgå. Sjelfva den vigt Carl sökte
återgifva folket blef för detsamma förderflig, och öppnade
öfverallt nya vägar till systemets utbredande nedåt.
Landshären utarmades genom de ständiga krigen, och råkade
allt mer i beroende af sina egna, förr sjelfvalda, nu af
kejsaren utnämnda officerare, hvilka under hans svaga
efterföljare snart visste att göra sina tjenster ärftliga och de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
